KWS
   
 

Allmän och mild betvirusgulsot (BYV och BMYV)

 

Symptom:

Äldre blad ljusnar mellan bladnerverna. Senare gulnar bladen alltmer, förtjockas och blir spröda. Till en början uppträder sjukdomen fläckvis på ett fält, för att senare spridas över hela fältet.

Symptom:

Mild betvirusgulsot (BMYV): orange-gula färgskiftningar, oftast med sekundära angrepp av olika svamparter (t.ex. Alternaria), och för tidig nedvissning av blasten.

Symptom:

Allmän betvirusgulsot (BYV): gul färg-skiftning, senare med lite rödaktiga "nekroser". Ett angrepp orsakat av båda virusen är vanligt.

Skadegörarens biologi:

Smittan sprids med bladlöss (framförallt grön persikbladlus Myzus persicae och betbladlus Aphis fabae). Det tar c:a 3–9 vec-kor efter ett lusangrepp till man får synliga symptom av sjukdomen. Bladlössen tar upp viruset när de suger växtsaft från smittade blad. Andra växter kan bära viruset, t.ex. spenat, målla, våtarv och vildbetor.

Förutsättningar: Milda vintrar och varma vårar gynnar fortlevnaden och den snabba spridningen av bladlössen som överför sjukdomen.
Riskfaktorer:

Anholtcyklisk övervintring (det är ingen riktig vinter, lössen överlever) av bladlöss under milda vintrar och ett gynnsamt klimat på våren ökar risken för angrepp. Vidare kan lössen bli resistenta mot insekticider. En ökad rapsodling är också en riskfaktor, eftersom lössen övervintrar i rapsen.

Fastställande
av sjukdom:
ELISA-test på bladprövning
Ekonomisk betydelse: Tidigt angrepp kan leda till stort skördebortfall.
Bekämpning:

En direkt bekämpning av sjukdomen går ej att genomföra. Indirekt bekämpning är möjlig med användandet av godkända insekticider mot vektorerna (lössen). Håll koll på bladlössen. I framtiden kan resistenta betsorter vara en möjlighet.

 


 
KWS